Prinsessidenterna intar Rivieran: Dag ett, etapp två
FRANKRIKE – DAG ETT, ETAPP TVÅ 🇫🇷
Upplockade av Lena i Marseille, med gassande sol och mjuka vindar styr vi kosan mot Curnier genom vindlande vägar, höga berg och ett landskap som nästan är löjligt vackert.
Efter staden Orange – hör bara på namnet, L’Orange… Apelsinen.. alltså. Vill man inte bo där? – rullar vi vidare genom små byar där det ena lilla märkliga, underbara avlöser det andra.
I en av dem har invånarna gemensamt pyntat alla vägmarkörer med små rosa virkade bakelser. Alltså… hur gulligt!!! Små virkade konstverk mitt i vardagen, bara för att någon eller några bestämt sig för att världen blir lite bättre om en vägmarkör får en rosa bakelse på huvudet. Jag älskar sådant.
Vidare genom vinfält där druvorna hänger mogna, förbi vackra ruiner, slott, små enotek och allt det där som gör att man vill ropa STANNA ungefär var tredje minut.
I Nyons blir det stopp vid parfymeriet för att köpa varsitt fullständigt onödigt dyrt läppstift. För vad är väl en Frankrikeresa utan djupt röda läppar? Vissa saker behöver helt enkelt inte vara nödvändiga för att vara absolut nödvändiga.
I dag, måndag, är det marknad i den lilla rövarbyn Les Pilles.
Så efter ett stopp på boulangeriet för surdegsbröd med frön går vi vidare till marknaden. Där stöter vi ihop med Ann-Marie som driver byns keramikverkstad, ett kärt återseende, och sedan botaniserar vi bland närproducerade grönsaker, ostar och allt möjligt som man plötsligt tycker sig behöva.
En liten getost med blåklint och tomater av gammeldags sort får följa med hem, tillsammans med valda delar ur matvagnen – bland annat nyfriterade räkor och goda vårrullar.
Vi parkerar bilen vid den lilla fontänen och just det där porlande ljudet utanför Lenas hus fyller kroppen med en alldeles särskild sorts lycka och lugn. Vi är här.
I köket håller Lena förstås på med marmeladkok, som alltid. Idag är det nyplockade vildplommon och tomater som sätter smaken och hela huset känns sådär levande som hus gör när det kokas, hackas, pratas, skrattas och människor kommer och går.
Vi äter vår plockmiddag med ett kallt vitt vin, njuter av värmen och de sköna vindarna och pratar ikapp oss med byn som kuliss. Kära återseenden med grannar och så det eviga vattnandet av alla dessa underbara växter som omger den välkomnande dörren.
Det är något med livet här. Tempot, dofterna, ljuden, maten, människorna. Det stora i det lilla.
Men mitt i allt det njutbara ska det förstås också planeras, ställas i ordning och förberedas, för imorgon går färden vidare mot Nice och Rivieran. Prinsessidenterna ska på utställning och fixa-listan ligger där någonstans i bakhuvudet och knackar på.
Kvällen avslutas med espresso, timjanlikör och en persikopaj som Andreas och Anita köpt. Himlen färgas rosa och övergår sakta i midnattsblå
Tänk att det känns som en scen tagen ur vilken vacker dröm som helst.
Med den lilla skillnaden att det här är livs levande livet.
Så galet njutbart.
Behöver jag säga att vi gick till sängs oförskämt tidigt, med huvudet fullt av fixa-listor, morgondagens färd och trötta tankar.
Imorgon styr vi mot Nice. Mot Rivieran. Mot konsten och nästa del av äventyret. 🇫🇷❤️
Puss❤️
Kommentarer