Om att känna våga känna och att visa det

Det här med känslor!!!
Alltså, hur fascinerande är det inte att vi ofta är omedvetna om våra känslor, eller snarare att vi inte ger uttryck för dom…Jag menar då i första hand ilska och sorg…

Glädje är vi ju ändå ganska bra på för att inte tala om effektivitet och lågmäld nöjdhet, eller lite syrlig gnällighet.

Ofta bygger vi upp stelhet i kroppen och i hela magen i vår iver att inte visa eller uttrycka besvärliga känslor. Det är ju så många stressrelaterade sjukdomar som har sin upprinnelse i att vi stänger inne känslor och funderingar, förmodligen i vår iver att hålla fasaden av att vara stabila, trygga och lugna, men ärligt!!
VEM ÄR DET-vem är härlig dygnet runt, heeela tiden ??Det är ju inte någon som är det !!!

Så är det ju det här med att människor visar sina känslor på så många vis …
Att gråta anses många gånger i vår kultur som en svaghet medans jag ser det som en styrka.

Att vara lätt rörd är ju inte att vara svag det är att ha en nyckel till sina känslor, att ha dom nära och inte vara rädd för dom .

Jag upplever att det ofta är lätt att som kvinna avskrivas som hysterisk när en får arga tårar i ögonen i hetsiga duskussioner , män blir istället många gånger upplevda som svaga om de är lättrörda.

Ja .. jag vet …stereotypa föreställningar,  men ni vet dom där gamla cementerade tankarna om hur vi är !
Dom sitter liksom kvar i ryggmärgen, alla dessa föreställningar om hur vi är och ska vara.
Jag ser verkligen att det är en styrka att ha nära till sina känslor och att kunna uttrycka dom.

En styrka att våga, orka och i fler lägen än som är brukligt våga dela med sej av sina jobbiga tankar och sorgliga sidor.

Ibland tycker jag att vi pratar lite för lite om det som är viktigt, om det som är livet  på riktigt och istället nöjer vi oss med att prata om väder och vind.

Tycker du att det är jobbigt att prata om riktiga saker och blotta olika typer av känslor?

För mej känns det liksom lite nödvändigt att våga knalla ner på djupet i alla möjliga situationer, livet är ju precis det, djupt, lätt, tungt, glatt svårt och allt däremellan och lite till
För mej är det en ventil att kunna dryfta känslor med mina vänner och ibland våga skrapa lite mer än på ytan även hos bekanta o dom jag inte känner så väl, det är ju ändå människor vi är allihopa och känslor har vi gott om.

Jag tror stenhårt på styrkan och kraften i att blanda djupa och lätta ämnen för balans och skön känsla i kropp och knopp.

Att inget ämne eller känsla är för opassande eller för stark och tung, ingen känsla är för lätt  och flyktig, vi är ju trots allt människor, bygda och ihopsatta av känslor upplevelser och tankar.

Att bjuda på sina känslor och delta i andras är faktiskt skönt.

Note to self, gråt mer !
Säg ifrån oftare !
Gör Ronjas vårskrik i vitsippebackarna
Tillåt dej att känna och visa vad du känner, Bemöt andras känslor !!!

Trots allt vi e ju så där svinjobbigt känslosamma klumpar av flammande tankar på två ben o det e ju så det e…
Be you, och visa det

puss