Kreativitet är träning för själen

Kreativitet som livsträning

Det finns dagar när jag tänker att kreativitet är det nya joggingspåret. Men istället för att knyta på mig löparskorna och flåsa fram i spåret, sätter jag penseln i färgburken, knådar en deg eller sticker händerna i jorden.

Egentligen är det ju samma sak. När vi springer en runda i skogen räknar vi inte med att bli elitidrottare – vi gör det för att kroppen ska må bra, för känslan av frisk luft i lungorna, för rytmen som får tankarna att klarna. Och med skapandet är det precis likadant.

När jag målar ett motiv som kanske aldrig blir “klart”, när jag syr en fåll som hamnar lite snett, eller bakar en kaka som sjunker ihop i mitten – då tränar jag. Jag tränar hjärnan, själen och sinnet.

Det är lätt att fastna i tanken att kreativitet måste mynna ut i något storslaget. En samlingsutställning. En bokrelease. Ett konsertprogram på Ullevi. Men de allra flesta av oss behöver inte det. Det viktiga är att hålla liv i själva gnistan, att ge kreativiteten syre så den kan fortsätta lysa.

Det fina är att kreativitet bor i så mycket mer än bara penslar och dukar. Den finns i en gryta som långsamt puttrar på spisen. I en rabatt där tulpanlökarna väntar på vår. I ett stickat stycke som blir längre maska för maska medan kvällarna mörknar. Allt detta är träningspass för vårt inre.

Precis som kroppen behöver rörelse för att må bra, behöver själen lekfullhet och skapande för att blomma. Och när vi låter oss själva skapa – utan krav på perfektion – stärker vi inte bara vårt välmående, utan också vår livslust och vår intelligens.

Kanske är det just det som är poängen: att förstå att varje gång vi sätter igång – med nålen, penseln, degen, jorden – så tränar vi oss själva i konsten att vara människor. Inte för att bli bäst i världen, utan för att orka och njuta av världen.

💖 Lev livet levande, måla det i alla färger du har.