Glittertanternas äventyr i Provence: Del 4

Dag 4 – fontäner, färger och franska förförelser

Jag vaknade tidigt. Inte för att jag var tvungen, utan för att hela kroppen längtade. Låg där ett tag och lyssnade till fontänen utanför – ett vänligt porlande som lät som en hemlig melodi, bara för mig.

Morgonpromenaden väntade som ett löfte om något stort. Solen glittrade över bergen, vinstockarna sträckte sig grönhjärtade upp mot himlen, och jag gick som i en film. En sådan där där man inte ens bryr sig om handlingen för att allt är så vackert.

Frukosten dukades upp i vårt provensalska kök. Kaffet var starkt, brödet varmt, och porslinet dansade över bordet i alla färger man kan tänka sig. Jag älskar när inget matchar – det bara hör ihop ändå. Som livet självt, fragment av olikheter som fogas till en helhet.

Espresson efteråt funkade som startmotor till nya upptåg, och så drog vi till Leclerc. På jakt efter “livsnödvändigheter”.Glitterpennor, anteckningsböcker, ett läppstift (eller två), och så lite mat. Man vill ju ha balans…

Lunch i köket bestod av kallskuret, ost, sallader, bröd och en perfekt kyld tisdags-champagne. Bara för att det var tisdag. Och för att vi kan. Samtalen flöt fritt, så där som de gör när man släppt taget om allt oviktigt och bara är i det som faktiskt betyder något.

På eftermiddagen promenerade vi till Plätten – Lenas lilla hemliga trädgård bara ett stenkast bort. Den där platsen som inte riktigt finns, om man inte känner till den. Små rum av lavendel, rosor, timjan, blåregn, primadonnor och stenbord. En plats att andas i. Att drömma i.

När solen smälte oss kastade vi oss försiktigt i poolen. Ett dopp som sköljde bort både damm och bekymmer. Sol på huden, vatten i öronen och glitter i själen.

Sen, som alltid här, smög hungern tillbaka. Vi gav oss ut för att köpa tomater (de där som glömdes i glittrets skugga tidigare under dagen) – och kom hem med både tomater och lammkotletter. Provence vet vad vi behöver, innan vi gör det själva.

Kvällen rundades av i köket, med lammkotletter, squashgratäng, sallad och ännu mer skratt. Och självklart ost, frukt och efterrätt. För vad är livet utan det lilla extra?

Att få vara här. Med färg, värme, vänskap och vackerhet. Det är inte semester. Det är återkomst hemkomst, livsnjut. puss