Feel-good-konst – därför är den livsnödvändig

Feel-good-konst. Art-reconfortante. Wohl-fuhl-kunst. Art bien-etre. Kärt barn har många namn – men kärnan är densamma:

Det är konst som får oss att må bra. Punkt.

I en värld där mycket är grått, brunt, kantigt och ganska mycket “göra rätt” – så behövs det något som säger:

“Här får du andas. Här får du leka. Här får du känna något utan att förklara det.”

Och ja, jag vet att jag tjatar om det här. Jag tjatar för att jag tycker att det är skitviktigt.

Konst är inte bara för vita väggar, tysta rum och avancerade katalogtexter. Konst ska få oss att le. Skratta. Känna hopp. Känna något överhuvudtaget.

Det är inget litet. Det är stort. Det är kropp. Det är själ. Det är det som får oss att stanna upp och komma ihåg att vi är mer än våra kalendrar.

När någon säger att min konst gör dem glada, får dem att vilja leva lite mer, dansa lite tokigare eller bara känna ett pirr i magen? Då vet jag att jag gör något rätt.

Det är för mig den finaste komplimangen. För jag vill inte göra konst som du måste förstå. Jag vill göra konst som du känner.

Feel-good-konst är inte ytlig. Den är radikal.

Den är viktig. Den är ett slags vänligt fuck you till allt som vill göra oss mindre.

Om du känner att du längtar efter mer färg, mer lek, mer ljus – då är du i gott sällskap. Fyll på. Välj glädje. Klä dig i mönster. Häng upp tavlor som skrattar med dig, inte åt dig.

Och framför allt – ta ditt må-bra på allvar.