Dag ett – Nu börjar det!
Prinsessidenterna på väg – Frankrike, dag ett 🇫🇷
03.15 ringde klockan
Det finns morgnar då man vaknar långsamt, dricker kaffe i lugn och ro och funderar över dagen.
Och så finns det morgnar då man 03.15 öppnar ögonen och tänker:
Nu åker vi till Frankrike. Jag och Prinsessidenterna.
Det låter ju egentligen fullständigt rimligt när man säger det så.
Efter dagar av packande, listor, bubblande förväntningar, tavlor som ska skyddas, saker som absolut inte får glömmas och den där välbekanta känslan av att det är säkert någonting jag har glömt ändå, var det plötsligt dags.
Mot flygplatsen.
Första flyget till München. Därifrån vidare mot Marseille.
Och någonstans där, mellan alldeles för tidig morgon och första flygplanskaffet, började det faktiskt sjunka in.
Vi är på väg.
Det som för bara ett tag sedan var en dröm är nu på riktigt. Mina damer har lämnat Lavendelro och är på väg ut i världen.
I Marseille väntar Lena och Andreas, som hämtar upp oss, och sedan börjar nästa lilla del av äventyret. Innan vi fortsätter mot Rivieran blir det nämligen en övernattning drömmarnas by, i trakterna kring Nyons.
Tänk stenhus, smala gränder, fönsterluckor, vindruvor, lavendel, ett litet bord någonstans, något gott på en tallrik och den där alldeles speciella franska kvällsluften.
Resor är lite som måleri
Man kan ha en idé om vart man är på väg, men det är ofta det som händer längs vägen som gör bilden intressant. Jag tänker mycket på det just nu.
På hur en dröm egentligen blir till.
Först är den nästan ingenting. En liten tanke som man kanske inte ens vågar säga högt.
Tänk om…
Sedan börjar man peta lite på den.
Måla en tavla.
Måla en till.
Ringa ett samtal.
Säga ja till något man inte riktigt vet hur det ska gå till.
Boka en biljett.
Och plötsligt sitter man på ett flygplan mot Marseille med ett helt gäng Prinsessidenter i bagaget.
Det är faktiskt ganska svindlande.
Jag är glad och pirrig som ett barn på julafton, eller snarare på natten innan Jag hoppas på möten och människor. På långa samtal och mycket skratt. På god mat och kanske ett glas vin eller två. På färger jag inte visste att jag behövde se och idéer som ännu inte hunnit bli tankar.
Och så längtar jag förstås efter att komma fram till Lena, till Villa Ingeborg och så småningom till vernissagen den 25 september.
Att få packa upp målningarna där.
Det känns nästan som att Prinsessidenterna är på väg hem till en plats de aldrig tidigare har varit på.
För någonstans har ju Frankrike alltid funnits i deras värld.
I färgerna.
I hattarna.
I det lite orimliga.
I njutningen.
I Lavendelro.
Nu börjar det
Frankrike, dag ett.
Klockan ringde 03.15.
Jag var trött.
Prinsessidenterna var förmodligen betydligt piggare.
Och framför oss ligger Frankrike.
La vie est belle. 🇫🇷🍊🩷
Puss
M
Kommentarer