Glittertanternas äventyr i Provence: Del 2
✨ Dag 2: Autobahn, ankskrik och andra långsamma sensationer
Vi började dagen med frukostbuffé och en gemensam mental high five – nu kör vi! Eller ja… ”nu kör vi” var kanske en smula överdrivet optimistiskt i backspegeln.
Efter att ha vinkat av en hel armada av storslagna skepp i Kiels hamn – och en gigantisk gul anka som tronade på taket till kasinot (nej, jag skojar inte, den var ENORM) – rullade vi med spirande reslust ut på Autobahn.
Annika, som innan avfärd uttryckt ett visst motstånd till hela Autobahn-konceptet (“det går så fort, det går så fort!”) visade sig vara modigare än vi alla trott. Fast det visade sig ganska snabbt att det där med “fort” nog mest gällde alla andra dagar, inte denna ack så lååångsamma söndag
Dagens topphastighet låg stadigt på… ja, 30 km/h. Inte ens Sveg–Sundsvall med Epa känns så långsamt. Trafiken var ryckig. Stundtals stillastående. Och varje gång det lättade ett par meter framåt jublade vi som på konsert.
Vi åt riskakor (nästan som att tugga i protest), fnissade åt våra felkörningar, skrattade ännu mer när vi körde rätt, och såg Frankfurts tvivelaktiga siluett rulla förbi som en betonggrå hägring.
Och sen, äntligen – efter bara några extra timmar och en smula ödmjukhet inför det tyska vägnätets mysterier – landade vi i Schwarzwalds trygga famn.
Klockan var 22 när vi, med ömma ben, solvarma kinder och glittrande ögon, skålade i egenodlat vin och åt varsin otippat god sallad på Hotel Zur Traubes terrass.
Vi var trötta, lite dammiga, ganska svettiga – men lyckliga. För vi var på väg.
Och nu, kära vänner, nu är vi alltså officiellt certifierade snigelproffs på Autobahn. Vi är redo för etapp tre: lavendelfält, pastellhus, plättar och färger så starka att man nästan måste blunda.
Huka er Provence – glittertanterna kommer. Sakta. Men jäklar så säkert.
Puss ♥️
Kommentarer