En hyllning till sågspån segelduk och barndomsminnen

En hyllning till sågspån, segelduk och barndomsminnen

Nu är det här. Det där speciella ljuset som bara finns i Juni. När allting vaknar, spricker ut, sträcker på sig – och jag med det. Det doftar sågspån i luften. Hav. Färg. Salt. Barndom.

Jag är tillbaka i Småbåtshamnen, och varje gång jag är här så sköljer det över mig – ljudet av slipmaskiner, hammarslag, måsarna som skränar över master som ännu inte hissat sina segel. Det är magiskt, på riktigt. För det är inte bara en plats – det är ett minne som fortfarande lever.

Jag minns hur pappa byggde en mirrorjolle till mig och min syster. I farmor och farfars garage! Han böjde trä, målade, lackade – som om han trollade fram sommaren med händerna. Och när den var klar… en kanariegul liten dröm, med orange segel. Som ett vykort från ett 70-tal fyllt av frihet. Vi seglade den hela somrarna. Den var precis lagom för två tjejer med vind i håret och glass i magen.

Senare, i tonåren, köpte mamma och pappa en halvfärdig båt – en Cirrus – och pappa byggde klart inredningen själv. Jag kan fortfarande känna doften av ny plast, nysågat trä och varmchoklad i plastmugg.Jag ser pappa krypa runt och limma lacka, snickra såga i sin kycklinggula Lionsoverall. Det var där och då jag lärde mig att kärlek ibland är en durk som limmas fast med tålamod och epoxi.

För mig är småbåtshamnar inte bara båtar. De är barndom, längtan, kreativitet. Det är där saker blir till. Det slipas, fixas, donas – och i det där görandet bor något heligt.

Varje gång jag kommer tillbaka hit, till vilken småbåtshamn somhelst, Till ljudet, doften, glädjen. Till min historia.Känner jag barndom, trygghet. kärlek

Jag tror att vissa platser bär på våra minnen. Som om de håller fast dem tills vi är redo att återvända. Och Småbåtshamnar… de är min portal till glädje. Till fart och frihet. Till sommarens början.

💛
Malin