Vad är god smak, och vem bestämmer det egentligen?

Det här är en fråga som jag burit med mig länge. Den dök upp igen i morse vid frukostbordet, och jag kände att jag ville skriva om det. För det här är viktigt.

Vad är egentligen god smak? Vem är det som har bestämt att vissa saker är “fina” och andra mindre värda? Jag har ofta märkt hur lätt det är att blanda ihop pris med kvalitet. Att tänka: Det här är dyrt, alltså är det bättre. Champagne är ett exempel. Det är äkta, det är franskt, det är exklusivt – alltså måste det vara bättre än prosecco, eller hur?

Men är det verkligen så?

Jag tror inte det. Jag har faktiskt aldrig riktigt trott det. För mig har det alltid varit viktigt att försöka lyssna inåt, att våga gå efter det jag själv tycker om – inte vad samhället, experter eller prislappar säger att jag borde gilla.

Jag kan uppskatta ett billigt vin om det smakar gott för mig. Jag kan bära ett plagg från en second hand-butik och känna mig lika stolt och vacker i det som i något med en dyr logotyp. Jag kan titta på ett konstverk någon målat i sin källare och känna något starkt – något som inte finns i en tavla som hänger på ett galleri för hundratusentals kronor.

Det är inte det yttre som avgör. Det är vad det väcker i dig.

Vi luras ibland att tro att smak är en hierarki. Att det finns “experter” som vet bättre. Men sanningen är att smak är något djupt personligt. Det är kopplat till minnen, känslor, värderingar. Det är förankrat i hjärtat, inte i plånboken. Din smak är din, och den är lika mycket värd som en konnässörs.

Lita på dig själv. Våga tycka. Våga känna. Det du tycker om är värdefullt – just för att du tycker om det.

Det finns inget facit för god smak. Det finns bara din smak – och den räcker långt.

puss / m