Om glädjen som motvikt – och varför jag målar som jag gör
Glädje är inte en bonus. Glädje är en grund. I en värld full av tyngd, måsten och oro, behöver vi något som lyfter. Något som påminner oss om det lätta. Det vackra. Det drömska. Det levande.
Jag tror verkligen att glädje är något av det viktigaste vi har. Inte som underhållning, inte som en distraktion – utan som en livsnödvändig kraft. Den bär oss. Den gör det tunga lite lättare. I en värld som ofta är stressig, fylld av sorg, oro och ansvar, behöver vi något som väger upp i vågskålen. Och för mig är det där glädjen kommer in.
I mitt skapande försöker jag lyfta just det. Jag målar medvetet på ett naivt sätt – inte för att fly verkligheten, utan för att bredda den. För att påminna om att det också finns färg, humor, drömmar och värme. Att vi inte bara måste överleva – vi måste få känna att vi lever också.
Glädje handlar inte om att förneka det svåra. Det handlar om att skapa utrymme för det som ger oss andrum. Tänk på hur en stark saft blir godare med lite vatten. Hur en sockerkaka blir bättre med en nypa salt. Hur tomatsåsen får mer djup av lite socker. På samma sätt tror jag att våra liv blir rikare, hållbarare och mjukare att leva om vi fyller dem med små påminnelser om det ljusa.
Det är det jag vill ge med min konst. Något som kanske får dig att stanna upp. Kanske får dig att le. Kanske får dig att andas lite djupare. Något som inte kräver något av dig – men som kanske ger dig något tillbaka.
Glädje är inte ytlig. Glädje är allvar. Glädje är kraft. Och mitt sätt att bidra med den – det är genom färg, form, lek och dröm.
puss
Kommentarer